• Home
  • /
  • Stadsmuren kring Newcastle

Stadsmuren kring Newcastle

Under 1200-talet och 1300-talet uppfördes en stadsmur kring Newcastle för att skydda staden mot attacker. Delar av denna gamla stadsmur finns fortfarande kvar, särskilt på stadens västra sida. För den historieintresserade är givetvis denna uråldriga stadsmur ett givet besöksmål under vistelsen i Newcastle.

Vad som är kvar av stadsmuren kring Newcastle har kulturminnesmärkningen “Scheduled Ancient Monument”.

Var kan jag se stadsmuren?

Den längsta sammanhängande biten stadsmur löper längs Back Stowell Street, i vad som nu för tiden är Newcastles Chinatown. Denna bit av stadsmuren har dessutom tre torn bevarade: Herber Tower, Morden Tower och Ever Tower. Morden Tower har sedan mitten av 1960-talet var en viktig scen för poesiuppläsningar, och det förekommer också musikuppträdanden i tornet.

I den norra delen av Back Stowell Street är stadsmuren uppbruten och ger plats åt St Andrew Street, men man kan fortfarande se delar av muren i St Andrew’s kyrkogård. I den södra delen av Stowell Street har stadsmurens forna vallgrav återskapats längs en del av muren. Från Stowell Street löper en sammanhängande bit stadsmur i sydöstlig riktning längs Bath Lane och nästan hela vägen till Westgate Road. Det är här vi hittar Durham Tower.

Vid den branta flodbanken mellan Hanover Street och Close nere vid floden kan vi också se en bit av stadsmuren, men den är delvis nedriven. En annan kvarvarande bit stadsmur hittar vi norr om Hanover Street, nära Orchard Street. På Pink Lane finns de utgrävda fundamenten för Gunner Tower.

Om vi fortsätter till den östra sidan av staden Newcastle hittar vi ytterligare tre stadsmurstorn: Plummer Tower på Croft Street, Sallyport Tower på Tower Street, och Corner Tower där City Road möter Melbourne Street.

Byggandet av stadsmuren

Stadsmuren uppfördes på 1200-talet och 1300-talet, primärt för att skydda den engelska staden Newcastle från skotska attacker. Då som nu var det floden Tweed som utgjorde gränsen mellan England och Skottland, och Newcastle befinner sig mindre än 10 mil från denna flod.

För att bekosta stadsmuren infördes år 1265 en särskild skatt som kallades murage. Troligen påbörjades byggandet av muren strax efter detta och slutfördes inte förrän ungefär hundra år senare.

Ändringar av stadsmurens dragning

Under byggandets gång ändrades planerna för stadsmurens dragning. Ursprungligen hade man tänkt att inkludera slottet i stadsmuren. Slottets placering uppe på kullen ovanför flodbanken gjorde dock denna dragning av stadsmuren till ett impopulärt val eftersom det skulle innebära att ett område nere vid flodbanken lämnades oskyddad. Det rörde sig om ett område där många tongivande familjer ur stadens borgerskap hade sina bostadshus, och de kämpade givetvis för att ändra planerna för stadsmuren så att de inte skulle hamna utanför. De fick till slut sin vilja igenom och stadsmuren byggdes så att den gick söder ut efter Neville Tower och fortsatte ned till floden. En liknande ändring genomfördes också för stadsmurens dragning öster om staden.

Byn Pandon blir en del av staden Newcastle

Under 1200-talet växte Newcastle så mycket att den närliggande byn Pandon blev en del av staden. Formellt infogades Pandon i Newcastle år 1299 och i och med detta behövde stadsmuren göra en skarp svängning österut för att gå kring Pandon innan den nådde fram till floden.

Vattenportarna vid kajen

Från Pandon löpte stadsmuren västerut längs floded, och muren separerade staden från kajen. Eftersom trafiken på floden var extremt viktig för staden Newcastle hade stadsmuren här flera vattenportar som gjorde det enkelt att lasta och lasta av båtar och skepp. (Långt senare, år 1616, började man stänga dessa portar nattetid. Inte för att man var rädd för attacker, utan för att förhindra folk från att dumpa avfall i floden. Endast en eller två portar lämnades öppna så att sjömän skulle kunna återvända till sina fartyg under natten, men dessa portar hade bevakning.)

Fakta om den färdiga stadsmuren

  • Cirka 3 km lång
  • Tjockleken minst 2 meter
  • De högsta murdelarna var 7,6 meter höga.
  • 6 stycken huvudportar
  • 17 huvudtorn
  • Flera mindre tureller och småportar. Bland annat hade dominikarnermunkarna i Svartbrödraordern en egen port (en så kallad postern gate) för att kunna nå sina ägor utanför stadsmuren, och det samma gällde för St Marys Hospital.

Tornen

Tornen var placerade inom ett bågskotts avstånd från varandra, så att en angripare som försökte ta sig över muren skulle kunna nås av pilar från två torn samtidigt.

Diket

Redan innan stadsmuren var färdigbyggd började man gräva ut ett dike utanför muren för att ytterligare försvåra för angripare. Diket, som kallades för King’s Dyke, var över 11 meter brett och 4,5 meter djupt framför Herber Tower och Morden Tower. Diket stod färdigt år 1317.

Attacker

Stadsmuren kring Newcastle kom till nytta flera gånger efter att den färdigställts. År 1342 invaderades Northumberland av kung David II av Skottland. Hans styrkor belägrade Newcastle, men utan framgång.

År 1388 var det dags igen – denna gången var den en armé ledd av Earl of Douglas som angrep Newcastle men inte lyckades ockupera staden.

I takt med att krigshandlingarna mellan Skottland och England minskade dalade stadsbornas intresse av att hålla stadsmuren i gott skick och den började förfalla. Särskilt markant var förfallet efter att de två kronorna förenats år 1603. När skottska armén anföll Newcastle år 1640, under biskopskriget, lyckades de ta sig in i staden. Detta upprepades fyra år senare under det engelska inbördeskriget, då skottska styrkor på nytt med framgång invaderade Newcastle.

De nya skottska attackerna skrämde givetvis upp både engelska kronan och de boende i Newcastle, och år 1648 och 1667 lät man reparera stadsmuren. I samband med de största jakobitupproren 1715 och 1745 förstärktes stadsmuren eftersom man förväntade sig jakobitattacker, men några sådan inträffade inte.

Stadsmuren förfaller och förstörs

Efter att den skotske tronpretendenten Charles Edward Stuart (”Bonnie Prince Charles”) besegrats av engelska styrkor vid slaget vid Culloden år 1746 upphörde de skotska striderna mot den engelska kronan, och Newcastles stadsmur lämnades att förfalla.

Förutom det naturliga förfallet raserades muren också medvetet på flera punkter för att möjliggöra nya byggprojekt och göra det enklare att komma in i stadskärnan. År 1763 rev man ned en betydande del av stadsmuren vid kajen eftersom den ansågs utgöra ett stort hinder för vagnar och försvåra affärsverksamheten i området. År 1798 revs Sand Gate.

Även flera av tornen i stadsmuren förändrades i takt med att de förlorade sitt syfte som försvarsverk. Flera av tornen överlämnades till olika hantverkarskrån som var verksamma i Newcastle och dessa förändrade tornen för att passa som möteslokaler. Plummer Tower, som hade ändrats en del av Company of Cutlers redan på 1600-talet, fick på 1700-talet en ny västfasad och en helt nytt våningsplan av The Company of Masons. Sallyport Tower togs över av The Company of Shipwrights som år 1716 gav tornet en bankettsal på första våningen.

Under de napoleanska krigen på 1800-talet gjordes vissa reparationer av stadsmuren, men därefter lämnades den att förfalla igen.

Om stadsmurens sex huvudportar

Som nämnts ovan hade stadsmuren sex huvudportar för den som ville ta sig in eller ut ur Newcastle. Dessa sex portar var Close Gate, West Gate, New Gate, Pilgrim Gate, Pandon Gate och Sand Gate.

Pandon Gate

Pandon Gate ledde ut i nordöstlig riktning från byn Pandon (som blev en del av staden Newcastle redan under 1200-talet).

Senare kom Pandon Gate att användas av The Company of Barber-Chirurgeons, fram till mitten av 1600-talet.

Pandon Gate revs år 1795.

Sand Gate

Sand Gate ledde till flodbanken öster om staden.

Sand Gate revs år 1798.

Close Gate

Close Gate låg vid slutet av gatan Close, som sträckte sig västerut från Sandhill, parallellt med floden. Norr om Close Gate låg Whitefriars Tower.

Förr i tiden var gatan Close fylld av bostadshus som ägdes och beboddes av Newcastles rika köpmän. Mot floden låg köpmännens kajer och förrådsbyggnader för varor.

Close Gate revs år 1797.

West Gate

Den som gick genom porten West Gate hamnade på West Road, en mycket gammal väg som följde den antika romerska försvarsväggens sträckning. West Gate hade mycket rejäla portar av järn och ek.

Under en period användes West Gate som fängelse; sedan tillföll det The Company of House Carpenters.

West Gate revs år 1811.

New Gate

New Gate ersatte troligen en äldre port vid namn Berwick Gate.

Från och med 1399 användes New Gate som fägelse, och dömda fångar transporterades från New Gate längs Gallowgate till galgen på Town Moor.

I början av 1700-talet fick New Gate en östra flygel (färdig 1702) och en västra flygel (färdig 1706). Så småningom lades även en nordlig port till.

På 1820-talet uppfördes ett nytt fängelse på Carliol Square, eftersom New Gate ansågs vara i dåligt skick och inte tillräckligt säkert. När det nya fängelset stod klart började man riva New Gate i juni 1823. Först demolerades den östra vingen, följd av den västra vingen och norra porten. Den ursprungliga delen av New Gate fick stå kvar längre, men i september revs även den – trots visst motstånd från Newcastles invånare.

Pilgrim Gate

Pilgrim Gate uppfördes vid den norra änden av Pilgrim Street, och var Newcastles utgång i riktning mot Jesmond, en viktig kristen vallfärdsplats. Pilgrimerna vandrade genom Pilgrim Gate när de skulle besöka Jesmond och St Mary’s Chapel.

Enligt lokal tradition hade Jungfru Maria med Jesusbarnet uppenbarat sig på Gese Muth strax efter normandernas erövring av England, och Gese Muth kallades därefter Jesmond (“Jesu’s Mound”). Jesmond blev en viktig vallfärdsplats och ett kapell (St Mary’s Chapel) uppfördes i anslutning till platsen.

Senare började Pilgrim Gate användas av The Company of Joiners, som höll sina möten i ett rum ovanför entrén.

Pilgrim Gate revs år 1802.

Back to Top